Dagen efter Lucia idag. Jag sov i princip bort hela Lucia och hörde inte en enda Julsång. Men det kanske är sak samma då saker och ting inte längre är som de en gång var. Politiskt korrekthet kallas det visst och saker som vi har som traditioner förbjuds och våra politiker trycker ner våra fina Svenska gamla traditioner. Det censureras i Kalle Anka (det var tydligen Disney som bestämde detta dock, men ändå) och man får inte längre fira advent i Kyrkan det står i Skollagen att det inte får finnas religösa inslag på avslutningar och liknande och då måste ju rektorer ta bort avslutningen i Kyrkan och firandet av första advent i Kyrkan.
Jag blir rädd när jag hör detta och känner inte att jag någonsin vill få barn som ska behöva växa upp i detta hemska samhälle.
Det är lika bra att alla vi som inte får säga vad vi tycker syr igen våra munnar och bär allting inom oss för pratar vi då är vi alla genast rasister och anti till mångkulturen. Missförstå mig inte här nu, jag tycker om andra kulturer men jag vill helst välja att själv undersöka dem som till exempel mina två resor till Asien. Det var helt otroligt att utforska Tokyo och Seoul. Jag respekterar att folk har olika tro men jag tror inte, och om jag tror så är jag mer Buddhist än nått annat men egentligen så spelar det ingen roll.
Det är jobbigt att hela tiden gå runt och tiga om allt man tycker och tänker, för öppnar man munnen är man rädd att bli dömd och utpekad som något man inte är. Jag har varit rädd att bli dömd sedan jag gick i grundskolan men nu är det på ett annat sätt. Då mobba de mig för allt jag sa. Men nu är man rädd för hur ens nära och kära ska reagera. Men jag vill inte längre vara rädd... Jag vill ha rätt att vara den jag är. Ingen ska trycka ner mig för de politiska åsikter jag har. Samhället är på väg mot något jag är skräckslagen inför. Jag är så rädd att jag hoppas att världen ska gå under. Det är inte det att jag vill ge upp men att jag ska behöva gå runt och vara rädd för att folk ska ta avstånd till mig är väldigt hemskt. Jag vill inte bli nedslagen för att det står Sverige på min tröja eller för att jag bär gult och blått på kroppen.
Det finns läskiga krafter i världen som man inte känner till eller vet vad dom gör men jag vill sätta mig emot dem. Men ensam är inte stark! Jag behöver mina nära och kära.
Det känns ändå som att Världen är på väg mot sitt slut. Det sattes nog i rullning långt innan den politiska korrektheten. Miljön är ju förstörd och tsunamis och jordbävningar sker hela tiden. Människor dör i svält och våld. Det är 2000-talet och fortfarande krigas det. Yttrandefriheten är hotad och människoliv blir mindre och mindre betydelsefullt
The end is near...
Men jag hoppas att Julen blir god och att 2013 (om det blir ett) kommer bli ett möjligheternas år. Bort med politisk korrekthet och fram med att alla får säga vad de tycker men självklart på ett respektfullt och fint sätt. Vem som helst ska kunna säga vad de känner och tycker utan att bli sönderslagna eller stenade.
Vi hoppas på ett bra 2013!
/P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar